Vintern drar mot sitt slut. Ännu en livscykel närmar sig sitt slut och en ny kommer snart att börja. Vintern associeras oftast med döden, och det är något som de flesta anser vara obehagligt. Men behöver det vara så?

 

Vår värld är uppbyggd av olika sorters par: liv/död, ljus/mörk, man/kvinna, etc. Alla dessa par är nödvändiga här i livet. Skulle vi till exempel kunna känna och uppskatta glädje om vi inte också hade känt sorg? Skulle vi uppskatta och se fram emot sommaren om vi inte upplevde vintern?

 

Det är sant att mycket dör under vintern, men det finns också mycket som samlar livskraft under vintern så att det kan återupplivas under våren. Vi människor gör egentligen samma sak. Vi vilar under vintern och laddar batterierna inför våren. Men det gör vi även på en annan nivå: vi föds, vi upplever ungdomstiden, medelåldern och ålderdomen. Sedan kommer döden, då vi lämnar vår världsliga kropp. Men precis som årstiderna återföds våra själar, och livscykeln fortsätter.

 

Det finns en hel del som vi kan lära oss från naturen. Vi kan lära oss att leva i samklang med årstiderna. Vi kan lära oss att uppskatta varje period i ett människoliv och ta till oss alla lärdomar som dessa perioder har att erbjuda. Vi kan lära oss att släppa taget på saker och relationer som inte längre är för vår högsta bästa. Vi kan lära oss att dela både glädje och sorg. Och vi kan lära oss från årstiderna att livet fortsätter, även om vissa saker och personer dör.

 

Är det så att det känns som om allt är hopplöst och att det inte finns någon fortsättning på livet, kom ihåg att solen alltid går upp varje dag, även om natten har varit kolsvart. Våren kommer alltid, även efter en lång och hård vinter. Livskraften är mycket stark i naturen, och den styrkan finns i oss människor också. Dra nytta av den styrkan, för den finns tillgänglig för oss alla!