Post-Lisas blogg

Blog

version:  lång / kort

Sixtens berättelse, del 1

Publicerat den 6 juli 2022, kl. 15.05

Följande berättelse är publicerad med Sixtens tillstånd.

Sixten är en härlig herre på 3 år. Han är äventyrlig och nyfiken, samt matglad. Han tycker mycket om malarnas mat och har ibland svårt att låta bli att gå efter den. En natt var han väldigt nära att uppleva sitt sista äventyr.

Det började med att fiskarna fick sin kvällsmat. Alla åt med god aptit. Dagbelysningen släcktes och kvällsbelysningen tändes. Till slut släcktes även den. När vi gick och lade oss var allt som det ska vara i akvariet. Men på morgonen var läget ett annat. Det var dags att mata fiskarna. Alla kom utom Sixten. Det var konstigt, eftersom han brukar vara först till maten. Min man letade överallt i akvariet, men hittade inte Sixten. Till slut upptäckte han Sixten i malarnas grotta. Han släppte ut Sixten, som var skakig och skadad. När jag fick syn på Sixten förstod jag att han hade varit med om en hel del, men jag visste inte vad. Jag kopplade upp till honom och frågade om han hade instängda känslor. Svaret var "ja". Då fanns det bara en sak att göra.

Jag gjorde emotionskoden på Sixten och frigjorde 8 instängda känslor. Alla hade med händelsen i grottan att göra. Från dessa känslor och informationen som jag fick ta fram för att kunna frigöra känslorna fick jag ihop vad som hade hänt i grottan. Här är vad som hände:

Jag hade byggt malarnas grotta så att slöjstjärtarna inte kunde ta sig in överhuvudtaget, men stenarna måste ha rört på sig så att Sixten kunde komma in. Men han kunde inte ta sig ut igen. Han försökte förgäves att ta sig ur grottan, men han var fast där. Han blev både chockad och förvirrad att han inte kunde ta sig ut. Han rörde på sig på alla möjliga sätt för att hitta en utväg, men det enda han lyckades med var att få skrapsår. Malen Iggy kom in i grottan för att äta, men hon hittade bara en stor slöjstjärt på sitt kex. Hon var inte imponerad. Hon blev rätt så irriterad på Sixten. Jag vet inte vad hon gjorde mot honom, men det var inte snällt. Han kände att hans försök att ta sig därifrån inte blev uppskattade. Under tiden i grottan grät han av smärta från sina sår. Han kände sig otrygg där också. När han blev befriad från grottan kände han stor skam över hur han såg ut. Han hade stora skrapsår på sin kropp och hans fina fenor var bara strimlor. Han kände sig otrygg i akvariet därför att han inte visste om Iggy skulle gå till attack igen. Han kände också skuld över att han gick in i grottan och att han gjorde Iggy så arg. När jag höll på att frigöra skuldkänslan frågade jag Sixten om han har bett Iggy om ursäkt. Det hade han inte gjort, men det tänkte han göra. 

Efter några dagar märkte jag att Sixten fortfarande var hängig och att han hade stora öppna sår på sin kropp. Med hjälp av muskeltester fick jag veta att han hade en bakterieinfektion och att han behövde medicinering. Jag gjorde i ordning "sjukhuset", ett litet akvarium, och använde muskeltester för att hitta rätt medicin till honom. Han behövde 10 dagars behandling. Under tiden frågade jag honom om han hade bett Iggy om ursäkt. Det hade han inte gjort än, men det tänkte han göra när han kom hem igen. Jag frågade också om han skulle fortsätta försöka ta sig in i grottan, och svaret var "ja". Suck.

Fortsättning följer.

 

Lyckliga fiskar

Publicerat den 8 februari 2022, kl. 0.15

Jag har länge längtat efter att kunna kommunicera med mina kära husdjur. Nu har jag äntligen kommit på ett sätt att göra det på! Men först lite bakgrundsinformation.

Jag har ett akvarium med slöjstjärtar och ancistrus malar. Fiskarna mådde bra från början, sedan fick de konstiga infektioner. Jag pratade med andra akvarister, läste på Internet och i böcker, ändrade på det jag kunde, men ingenting verkade hjälpa. Alla källor som jag rådgjorde med sade samma sak: Det kan vara det här, det kan vara det där, jag vet inte. Kanske, kanske. Men jag ville ha konkreta svar!

En dag deltog jag i en workshop för hur man tar kontakt med landskapet. Jag märkte att min kropp började luta åt olika håll beroende på vad platsen ville säga mig. Vi lärde oss hur vi tar kontakt med marken och med vatten. När jag kom hem slog det mig: Om jag kan ta kontakt med en källa eller en sjö, då borde jag kunde ta kontakt med mitt akvarium! Jag testade mina nya kunskaper på mitt akvarium, och det funkade! Visst kunde jag bara ställa ja/nej-frågor, men då kunde jag åtminstone få ett bestämt svar. Med hjälp av mina lutningstester fick jag ordning på vattnet och fiskarna! Och då kunde jag äntligen kommunicera på ett enkelt sätt med mina kära fiskar!

Dadelbollar

Publicerat den 23 december 2020, kl. 10.09
Varning! Dessa bollar är så goda att de är beroendeframkallande! :)

5 dl bovete- eller kokosflingor (eller hälften/hälften)
20 dadlar (blötlägg dem i 8 timmar om de är torkade)
1,5 dl pekannötter (andra nötter fungerar också)
2 msk lönnsirap (kan minskas eller uteslutas)
1 msk kokosolja
2 tsk pressad citron
40 g rå choklad
vatten till rätt konsistens

Mixa allt utom chokladen i en matberedare med s-kniven. Tillsätt vatten tills det blir en hanterbar deg. Hacka chokladen och tillsätt till degen. Forma till bollar och låt stelna i kylen. Njut!

Lussekatter

Publicerat den 23 december 2020, kl. 10.00
Dessa lussekatter är fria från sädesprodukter, animalier, jäst och raffinerat socker. Men de är goda!

400 g soygurt
20 g boveteflingor
200 g bovetemjöl
20 g lönnsirap
0,5 tsk havssalt
0,5 g saffran
0,5 tsk hjorthornssalt
10 g psylliumfröskal
russin till garnering
bovetemjöl till utbakning
kokosolja till utbakning

Blanda ihop alla torra ingredienser. Tillsätt soygurten och sirapen. Blanda ihop till en deg. Låt degen vila i 1 timme. Olja in händerna och dela upp degen i bollar, ungefär lika stora som ett äpple. Rulla varje boll till en tjock korv och forma som ett "s". Lägg bullarna på en plåt klädd med bakplåtspapper. Se till att bullarna är i den storlek som du vill ha dem, för eftersom de inte innehåller jäst kommer de inte att jäsa! Stoppa in russin i varsitt ände av s-et. Grädda i 30 minuter i 175 grader.

Idén till Post-Lisas design är född!

Publicerat den 23 december 2020, kl. 7.31
Min första docka

Jag var på en julmarknad i Motala 2016 och hittade en mycket söt liten docka som var till en nyckelknippa. Utformningen var ganska enkel. Jag köpte dockan och gick tillbaka till mitt eget bord. Tanken slog mig att även jag, som inte har någon syvana, kunde tillverka en sådan docka. Och så började min resa med dockor!

När jag kom hem började jag leta efter rätt material till dockorna. Jag letade efter mönster till både kroppen och kläderna. Det visade sig att meditation var ett mycket bra sätt att få hjälp på. Många lösningar kom till mig den vägen. Väninnor med syvana var mycket hjälpsamma också.

Mina första dockor var klara våren 2017. Sedan dess har jag skapat olika sorters dockor i olika storlekar. Jag tar emot beställningar också.

Music Box Dancer

Publicerat den 18 september 2020, kl. 17.10
Det är inte alltid att mina dockor har en berättelse bakom sig, men den här gången var det annorlunda. Jag började sy ett gäng dockor, som vanligt. Jag vet aldrig hur dockorna kommer att se ut förrän de är klara, så jag ser alltid fram emot när jag syr klart deras kroppar och kan se vad det blir för individer!
I den här gruppen blev det en docka med ett ben som stack rakt ut. Jag har ingen aning hur jag gjorde för att skapa den effekten. Jag tittade flera gånger på hur jag hade sytt och hittade inget annorlunda. Vad spännande med den här dockan! Nu blir det en riktig utmaning att sy kläder till den.
Ganska snart såg jag möjligheter med denna docka. Den var för mig en tjej, och hon var dansare. Jag funderade över att sy ballerina kläder till henne, men balett kändes inte som hennes grej. I stället blev det ett linne och en kjol. Ju mer jag jobbade på henne desto mer kreativ jag blev. Jag började fundera på speldosor och ett sätt att få henne att dansa. Hon påminde mig om Frank Mills Music Box Dancer. Jag minns när mamma spelade låten hemma. Hon tyckte väldigt mycket om den. Mina dockor brukar få namn, men den här dockan kommer helt enkelt att heta Music Box Dancer.
Du kan lyssna på Frank Mills låt här.

Vårens val

Publicerat den 12 april 2020, kl. 14.57

Våren är äntligen här! Blommorna blommar, löven tittar fram och värmen från solen känns som en varm och mysig kram. Som vanligt på våren drabbas vi av influensa i olika former. Influensa kommer och influensa går. I år blir inget undantag.
Det som är annorlunda i år är rädslan som influensan är laddad med. Varför reagerar många så starkt? Inom Mindful Tapping pratar vi mycket om Stephen Porges Polyvagalteori. Vi använder ofta bilden av ett trafikljus för att illustrera den. Tänk på dina känslotillstånd som ett trafikljus. När vi upplever saker som får oss att må bra och i balans kan vi engagera oss i livet. Vi är aktiva, vi deltar i det sociala och vi mår bra. Upplever vi saker som får oss ur balans, känner vi oss stressade, rädda, arga, frustrerade. Det gula ljuset lyser. Blir det för mycket för vårt nervsystem hamnar vi i det röda ljuset. Vi stänger ner, dissocierar. Vi är frånvarande och handlingsförlamade.
Alla dessa upplevelser påverkar hur vi reagerar på saker och ting runt omkring oss. Har vi mest gröna upplevelser kan vi engagera oss i samhället och vi kan klara av en hel del påfrestningar. Har vi många gula och röda upplevelser i bagaget reagerar vi annorlunda. Vi lever i t.ex. rädsla eller ilska. Vi kan reagera starkt på det minsta krav på oss. Vi är redo att kämpa eller fly hela tiden. Logiskt tänkande är inte så lätt i detta tillstånd. Blir vi överväldigade av något stänger vi bara av. Vi sitter i ett hörn, paralyserade, utan att kunna göra någonting.
Just nu lever vi i en orolig tid där vi bombaderas av information från alla möjliga håll om Coronaviruset. En del håller sig lugna, läser mycket från många olika källor, jämför och granskar informationen som strömmar förbi. De lever mer eller mindre som vanligt, men kanske tar extra kosttillskott och ändrar kosten lite för att stärka sitt immunförsvar. De är medvetna om vad som pågår, men de håller sig lugna. Dessa människor lever i det gröna.
En del läser tidningsrubriker eller sociala medier och blir rädda eller får panik. De fokuserar på faran och lägger det mesta av sin energi på att antingen fly från faran eller bekämpa den. Deras hjärnor kommer att programmeras så att varje gång någon säger ”C-ordet” reagerar de med rädsla eller obehag. De slutar leva som vanligt. Dessa människor lever i det gula.
En del blir överväldigade av sina känslor och stänger av. De kanske dissocierar eller blir handlingsförlamade. De är mentalt frånvarande och är inte kapabla till att tänka själva. De har hamnat i det röda.
Lever man för mycket i det gula och röda riskerar man bl.a. att få sämre immunförsvar. Detta hjälper inte, särskilt inte i influensasäsong. Det hjälper inte oss själva, vår familj eller samhället heller. Lämnar vi det gröna är det svårare att tänka klart, att fokusera på saker och ting, att engagera oss i det som händer runt omkring oss. I stället för att agera reagerar vi på saker och ting. Och slocknar vi helt kan vi inte hjälpa någon. Lever vi för mycket i det gula och röda är vi då lätt byte för dem som gärna vill ha makt över oss och styra våra liv. Vi ger bort vår makt, vår kraft, till andra.
Vi står nu vid en skiljeväg. Vi kan välja ett liv i det gröna, där vi bearbetar vårt bagage och väljer en sund livsstil där vi bestämmer själva över våra kroppar och våra liv. Eller vi kan välja att leva i det gula och röda, där vi lever i rädsla för någon eller något som har makt över våra liv. Valet är vårt.

Mars, en spännande månad

Publicerat den 18 mars 2018, kl. 9.35
Mars är en spännande månad. Dagarna är märkbart längre, solen känns mycket varmare, dagstemperaturen stiger, men snön ligger kvar, nätterna kan fortfarande vara rätt så kyliga och vädret slår om mycket fort. Moder Jord förbereder sig för att vakna!
 
Ibland kommer våren som en morgonpigg människa. Vårtecknen visar sig på löpande band och omställningen till våren flyter på utan bakslag. Men vissa år är vårens återkomst mer som en morgontrött människa. Man ser att vårtecknen kommer allt tätare, men ändå vill man ligga kvar i den varma, mysiga sängen och sova ”bara” några minuter till. Men man kan inte trycka på snooze-knappen hur många gånger som helst! En tredje variant är när vintern vägrar släppa taget på Jorden, precis som en människa som är så envis att hon står emot alla förändringar, till vilket pris som helst. Ett sådant år har man snöstorm och kyla trots att solen börjar värma jorden och dagarna blir längre. Naturen kan ta ganska mycket stryk under dessa övergångar. Hur blir övergången i år?
 
Många ser fram emot våren, solen och värmen. Vi börjar vakna från vår vinterdvala och förbereda oss för det kommande året. Nu är det dags att skaka av oss det gamla som inte är för vårt högsta bästa och lämna plats åt de nya energierna som är på väg in till oss. Det är dags för oss att vakna till liv och förbereda oss för de nya utmaningar som väntar på oss. Hedra det som har varit och tacka det för lärdomen du har fått. Allt har sin mening i våra liv. Ta avsked av det som ska lämnas. Öppna ditt hjärta och dina sinnen till det nya som ska komma. Nu är det dags att se fram emot våren!

Årstiderna och livet

Publicerat den 11 mars 2018, kl. 12.48
Vintern drar mot sitt slut. Ännu en livscykel närmar sig sitt slut och en ny kommer snart att börja. Vintern associeras oftast med döden, och det är något som de flesta anser vara obehagligt. Men behöver det vara så?
 
Vår värld är uppbyggd av olika sorters par: liv/död, ljus/mörk, man/kvinna, etc. Alla dessa par är nödvändiga här i livet. Skulle vi till exempel kunna känna och uppskatta glädje om vi inte också hade känt sorg? Skulle vi uppskatta och se fram emot sommaren om vi inte upplevde vintern?
 
Det är sant att mycket dör under vintern, men det finns också mycket som samlar livskraft under vintern så att det kan återupplivas under våren. Vi människor gör egentligen samma sak. Vi vilar under vintern och laddar batterierna inför våren. Men det gör vi även på en annan nivå: vi föds, vi upplever ungdomstiden, medelåldern och ålderdomen. Sedan kommer döden, då vi lämnar vår världsliga kropp. Men precis som årstiderna återföds våra själar, och livscykeln fortsätter.
 
Det finns en hel del som vi kan lära oss från naturen. Vi kan lära oss att leva i samklang med årstiderna. Vi kan lära oss att uppskatta varje period i ett människoliv och ta till oss alla lärdomar som dessa perioder har att erbjuda. Vi kan lära oss att släppa taget på saker och relationer som inte längre är för vår högsta bästa. Vi kan lära oss att dela både glädje och sorg. Och vi kan lära oss från årstiderna att livet fortsätter, även om vissa saker och personer dör.
 
Är det så att det känns som om allt är hopplöst och att det inte finns någon fortsättning på livet, kom ihåg att solen alltid går upp varje dag, även om natten har varit kolsvart. Våren kommer alltid, även efter en lång och hård vinter. Livskraften är mycket stark i naturen, och den styrkan finns i oss människor också. Dra nytta av den styrkan, för den finns tillgänglig för oss alla!

Njut av snön!

Publicerat den 4 mars 2018, kl. 15.26
Nu i februari har det äntligen snöat och snön har legat kvar! Jag mår så bra när det snöar! Jag ser hur snöflingorna dansar ner till marken. De är så graciösa och eleganta. Och varje snöflinga är helt unik, precis som vi människor.

När det snöar lägger Moder Jord ett vitt täcke över marken så att den kan vila. Det är Moder Jords sätt att säga till naturen att den ska ta det lugnt och återhämta sig inför den kommande våren.
 
Snön lyser upp tillvaron, särskilt nu när det har varit så soligt. Allt ser så fint och rent ut med det via täcket. Jag vet att det är många som klagar på snön, att den är besvärlig och orsakar en hel del jobb, men kom ihåg att vinterns snö är sommarens badvatten! Utan snö kan vi ha vattenbrist. Växterna får inte vattnet som de behöver för att komma i gång under våren. Utan vatten har vi inte mat. Så nästa gång du klagar på snön, tänk på helhetsbilden!

Rss_feed

Kategorier

/
Lightbox image